Är begreppet utsatta områden relevant? Gör det mer skada än nytta?
Kan segregation bekämpas? Vi behöver en diskussion!
Segregationen i Stockholmsregionen tog fart under senare delen av 1800-talet. Välbeställda grupper byggde upp samhällen för sig själva (och för den service de ville ha) med nya kommunikationer. Saltsjöbanan, Djursholmsbanan m.fl. är typexempel på detta. Från slutet av 1800-talet tillkommer stationssamhällen längs stambanorna och spårvägslinjer i förort där främst villasamhällen växer fram.
Den stora satsningen på bättre bostäder för många efter andra världskriget innebar många nya förorter med större och bättre bostäder än de gamla bostäderna i de centrala delarna. Från 1980-talet startade en ombyggnad till modern standard i de centralare delarna, dock fortsatt mest småbostäder. Till det kom en viss nyproduktion.
Nu konstateras att Stockholmsregionen har en segregation. Den handlar om inkomster, åldrar, hushållsstorlekar och ursprung. Och det talas om åtgärder bland annat genom byggande.
Att ändra på detta samhälle som vuxit fram under de senaste 150 åren är inte lätt. Att ändra genom byggande är rätt fåfängt. Det tillkommer drygt en procent bostäder per år i regionen. Byggaktörer och marktillgångar styr vad det blir även om kommunerna kan ha en roll.
Jag tror att man kan ge upp de stora ambitionerna om att utjämna bebyggelsen för att uppnå en minskad segregation. Inte minst möter sådana tankegångar ofta ett stort lokalt ointresse eller motstånd.
Däremot kan lokala samtal utvecklas. Det finns samhällen där det finns en respons för att vissa typer av bostäder saknas, Det finns områden med stor dominans av små bostäder, där lite fler större bostäder kan vara av intresse. Liksom områden där stora bostäder dominerar och där det kan finnas ett intresse för lite fler mindre bostäder för att lokalt kunna möta livets förändringar.
Men man ska inte förvänta sig stora förändringar av detta.
Utsatta områden
En annan dimension är att det finns områden som kallas utsatta eller utanförskapsområden. Detta blandas ibland ihop med segregation.
Ett antal kriterier pekas ut. I en översiktlig statlig studie användes kriterierna svag arbetsmarknadsetablering, svaga skolresultat, lågt valdeltagande, bidragsberoende, trångboddhet och många anmälda brott. Vissa kriterier hör starkt ihop.
Man skiljer på utsatta områden, riskområden och särskilt utsatta områden.
Klassning av områden görs av de lokala polisdistrikten. Riksrevisionen har konstaterat att klassningen främst bygger på ”lokalpolisområdets subjektiva skattningar av områdets problematik”. Det gör det inte enkelt att jämföra områden eller göra översikter av hur områden utvecklas.
Kriteriet kriminalitet är oanvändbart.
I regionen har Stockholm högst kriminalitet, följt av Sigtuna, Järfälla, Nynäshamn, Solna och Sundbyberg.
Inom Stockholm har Norra Innerstaden och Södermalm väsentligt högre kriminalitet än övriga stadsdelar. Nästa grupp är Enskede-Årsta-Vantör, Farsta och Hässelby-Vällingby. Kriminaliteten i Järva är påtagligt lägre än i alla dessa områden.
Innerstaden har en bostadsbas från typ 1910-20-tal. Enskede-Årsta-Vantör har bostadsbas från 1940-50-tal. Hässelby-Vällingby bostadsbas från 1950-tal. Alla har fyllts på med nya bostäder över tiden.
Vanlig fördom är att miljonprogramsområden har särskilda brister. Så är det inte. Miljonprogrammets bostäder är i huvudsak bättre än tidigare årgångar. De är som regel väl underhållna, även om vissa har behov av stambyten med mera. Kommunikationer, utemiljöer, trafiksäkerhet och tillgänglighet är också i huvudsak bättre än det äldre. Servicen är i huvudsak lika i alla förortsområden.
Vanlig fördom är också att områden med hyresrätt är mer utsatta än bostadsrättsområden. Man måste skilja på individer och områden. Individer som bor i hyresrätt har i genomsnitt lägre inkomster än de som bor i bostadsrätt. Men det är knappast ett områdesproblem att genomsnittsinkomster är lägre.
Stor arbetslöshet kan vara ett problem. Men det är inte nytt i Sverige. Under 1930-talet var arbetslösheten runt 30 procent större delen av decenniet.
Är synlig arbetslöshet ett trygghetsproblem? Dvs. att ”det står en massa sysslolösa och hänger”?
Ett vanligt påstående är att bostäder och bostadsområden behöver byggas om. Så är det inte. Bostäder och bostadsområden behöver kontinuerligt underhåll samt då och då större åtgärder som stambyten, fönster-, fasad- och takåtgärder. Ombyggnad leder ofta till för stora åtgärder och höga boendekostnader.
En intressant fråga är om hyresskillnader kan leda till segregation. Ragnar v Malmborg
About the Author
