Stanna upp – vi har ett val
Den här veckan började med en besiktning av släpet.
Det gick igenom utan en enda anmärkning, vilket förstås kändes bra. På tisdagen kom släpet dessutom väl till pass när vi åkte till ett stort byggvaruhus som har utförsäljning av sådant som snart går ur säsong.
Det fanns fynd att göra.
Och någonstans där började jag fundera.
För att kunna göra ett fynd behöver man ibland redan ha en del. Man kanske behöver ha tillgång till bil och släp för att ta sig dit och få hem det man köper. Man behöver också kunna lägga ut pengar just nu, även om det är något man egentligen inte behöver förrän senare.
Har man lite pengar sparade kan man köpa när det är billigt.
Men alla har inte den möjligheten.
Det är lätt att säga att vi alla gör våra egna val. Men våra möjligheter att välja ser väldigt olika ut.
Onsdagen blev en lugn dag för mig. Inga resor, bara att fixa lite i långsam takt i ett härligt väder som passade mig alldeles utmärkt. Hemma på Södermalm drog samtidigt Hotellifieringsnätverket i gång höstens arbete.
På torsdagen var det dags för Södermalmsföreningens första styrelsemöte efter sommaren och för min del också ett första möte inför utvärderingen efter omorganisationen. Jag hoppas det leder till något bra för medlemmarna och alla oss förtroendevalda.
Och så blev det fredag. Min sista semesterdag efter tre veckors ledighet.
Batterierna känns laddade och jag längtar faktiskt tillbaka till vardagen. Samtidigt kan jag redan se fram emot lite mer ledighet i jul.
Tiden går fort.
Men fredagen blev också en dag då nyheterna från en skola i Fagersta fick mig att stanna upp av en helt annan anledning.
När jag skriver det här vet vi fortfarande inte allt om vad som har hänt eller varför. Därför tänker jag inte heller försöka dra några slutsatser.
Jag vill bara stanna upp en stund.
Tänka på dem som drabbats, deras familjer, eleverna och alla som arbetar på skolan.
Ibland händer saker som påminner oss om hur snabbt en helt vanlig dag kan förändras.
Och kanske också om hur viktiga vi människor är för varandra.
I dag är det lördag och här på landet är det loppis.
Det är helgen före lön – för många den första lönen efter semestern. Jag tror att vi är många som hoppas göra ett fynd, både som säljare och köpare.
Någon får in några extra kronor. Någon annan hittar något den behöver till ett pris som passar plånboken.
Och jag tycker om tanken på att saker får leva vidare.
Det som jag inte längre behöver kan vara precis det någon annan behöver. Allt behöver inte köpas nytt och allt vi inte längre använder behöver inte kastas. Vi kan sälj skänka, låna ut och ge vidare.
Det är bra för plånboken och för klimatet.
Men det är också något vi kan göra för varandra.
I morgon är det klimatdemonstration.
Där samlas människor för att visa att det finns frågor som är för stora för att lämnas åt var och en av oss att lösa på egen hand.
Vi kan göra mycket själva. Vi kan återanvända, dela och försöka göra kloka val. Men vi behöver också politiska beslut som gör det möjligt för fler att göra bra val – oavsett hur stor plånbok man har, var man bor eller om man har tillgång till bil och släp.
Och snart öppnar förtidsröstningen.
Då får orden vi har ett val ytterligare en betydelse.
Vi har ett val när vi bestämmer vad vi gör med det vi redan har.
Vi har ett val när vi bestämmer om vi vill engagera oss, säga ifrån, lyssna eller hjälpa någon annan.
Och vi har ett val när vi bestämmer vilka som ska få vårt förtroende att fatta de beslut som vi inte kan fatta var och en för sig.
Det finns mycket jag vill prata med våra politiker om.
Bostaden. Klimatet. Välfärden. Ekonomin. Tryggheten. Och vilket samhälle vi vill lämna efter oss.
Men demokrati är inte bara något politiker gör.
Den börjar också hos dig och mig.
I våra samtal. I vårt engagemang. I viljan att se varandra. I att ge vidare något vi själva inte längre behöver. I att bry oss när någon annan drabbas.
Vi kan inte välja allt som händer omkring oss.
Men vi kan välja vad vi gör med det.
Vi kan bry oss.
Vi kan hjälpa.
Vi kan engagera oss.
Vi kan ställa krav.
Vi kan ge vidare.
Och vi kan rösta.
Så den här lördagen stannar jag upp inför en ganska enkel tanke:
Vi har ett val.
Inte bara på valdagen.
Vi gör val varje dag.
Och tillsammans kan vi faktiskt göra skillnad för varandra. ❤️
About the Author
