Jaanas lördagstanke: Stanna upp!

Stanna upp – demokratin börjar nu

Så var valet över.

Valaffischerna börjar försvinna, rösterna är räknade och nu börjar arbetet med att få ihop det som ska komma efteråt. Några är nöjda, andra besvikna. Så är det efter ett val.
Men i tisdags var jag på ett möte där någon berättade att man i Sigtuna började arbeta inför valet redan i september förra året.
Vi andra tittade nog lite på varandra och fick konstatera att vi varit sena på bollen.

Jag har tänkt på det sedan dess.
För när börjar egentligen ett valarbete? När affischerna kommer upp? När valstugorna öppnar? När vi börjar dela flygblad?
Eller börjar det dagen efter valet?
Demokrati är ju så mycket mer än att lägga en valsedel i ett kuvert vart fjärde år. Den finns i alla samtal däremellan. I mötena vi går på, frågorna vi ställer, motionerna vi skriver och gångerna vi säger: Det där tycker jag inte blev bra. Kan vi göra på något annat sätt?

Att acceptera ett demokratiskt fattat beslut betyder inte att vi måste tycka att beslutet är bra. Tänk vilken märklig värld vi skulle få om alla alltid nöjde sig med allt som redan bestämts.
Det går faktiskt att vara snäll och besvärlig samtidigt.

Jag tycker mycket om tanken på att snälltolka varandra. Att försöka förstå vad människan framför mig egentligen menar, även när orden kanske blir fel. Att komma ihåg att de flesta av oss gör så gott vi kan.
Men snällhet betyder inte att vi måste ge oss.
Ibland ska vi lyssna. Ibland ska vi ändra oss. Och ibland ska vi stå på oss.
Det gäller också makten. De människor vi har valt har fått makt och ansvar.
Men vi andra har inte lämnat ifrån oss vårt ansvar för samhället för den skull. Demokratin behöver människor som fortsätter fråga, organisera sig och försöka påverka.
Och kanske behöver vi påminna oss om ansvaret åt andra hållet också – mot oss själva och människorna omkring oss.

Min son fyllde år mitt under valveckan. Vi firade förstås, men det riktiga firandet fick vänta tills allt lugnat ner sig lite. Mitt engagemang betyder mycket för mig, men familjen betyder mer.
Man kan inte göra allt hela tiden. Ibland behöver man få säga: Jag gjorde faktiskt så gott jag kunde.

I kväll tänker jag göra precis det. Det blir en hemmagjord räksmörgås och en liten paus. Ett tack till mig själv för allt arbete under valrörelsen – och ett stort tack till alla er som har stått på torg, ordnat aktiviteter, pratat med människor, röstat, läst, diskuterat eller engagerat er på något annat sätt.

Sedan fyller vi på med ny energi.
För bostadspolitiken tog inte slut på valdagen. Tvärtom. Många av de beslut som påverkar våra hem och våra bostadsområden kommer att fattas under åren som ligger framför oss.
Efter ett tidigare val gjorde vi en bostadspolitisk kraftsamling.
Kanske är det dags igen.
För om vi lärde oss något av Sigtuna i tisdags så är det att nästa valarbete inte börjar när nästa val närmar sig.

Det börjar nu.
Och mitt i allt detta läste jag dessutom att forskare har identifierat en ny liten vildkattart – den första nya levande kattarten som beskrivits på mer än hundra år.

Tänk ändå.
Vi människor kan ibland bete oss som om världen redan är färdig, som om allt är bestämt och alla möjligheter redan är uttömda.
Och så dyker det upp en liten katt och påminner oss om motsatsen.
Det finns fortfarande saker att upptäcka.
Och det finns fortfarande väldigt mycket att hoppas på.

Stanna upp en stund. Var snäll mot dig själv och snälltolka gärna någon annan. Men när något verkligen är viktigt – fortsätt stå på dig.

Demokratin är inte över. Den börjar om varje dag.