Jaanas lördagstanke: Stanna upp!

Stanna upp – våga vara långsam
När mina barn var små brukade jag säga:
Tiden går alldeles för fort. Vi behöver ha mer tråkigt.
Jag vet inte om de uppskattade den livsvisdomen särskilt mycket då.
Men jag tror faktiskt fortfarande på den.

Vi har blivit väldigt bra på att fylla alla små mellanrum. Väntar vi på bussen tar vi upp telefonen. Blir det reklam på tv zappar vi vidare eller börjar skrolla. Väntar vi på kaffet hinner vi kolla något snabbt.

Vi behöver nästan aldrig ha tråkigt längre.
Men kanske har vi förlorat något på vägen.
Igår kväll stängde jag av skärmen. Musik, levande ljus och så småningom grannar som kom över. Det blev en sådan där kväll med samtal om allt möjligt, där ingen behövde skynda
vidare till nästa sak.
Och i natt vaknade jag med en tanke som jag inte tänkt på på länge.
Kanske behöver tankar också få ha lite tråkigt för att
hinna ikapp oss.
Och så går åren, alldeles så fort som jag brukade säga till barnen att de gör.

I onsdags hade vi öppet hus på K6. Det kom många besökare, men två av dem fastnade lite extra hos mig. Två bröder, bara 15 år gamla, som redan funderade över framtiden och hur de en dag ska kunna få en lägenhet.
Dörren stod öppen. De vågade kliva in och ställa sina frågor.

Det är en stor del av det jag vill att K6 ska vara. En öppen dörr. En plats där man inte behöver kunna allt, känna någon eller redan vara engagerad för att våga komma in och fråga.
Vi som håller den dörren öppen ger några timmar av vår tid. Precis som så många andra människor ger av sin tid till föreningar, grannar och sådant de tror på.
Ingen av oss har obegränsat med tid.
Kanske är det just därför tiden vi ger varandra är så värdefull.

Vi ger den för att vi tror att något kan förändras till det bättre. För att ett samtal kan betyda något. För att någon behöver lyssna. För att två 15-åringar ska kunna kliva in genom en öppen dörr och fråga var de ska kunna bo i framtiden.

Allt behöver inte gå fort.
Alla mellanrum behöver inte fyllas.
Ibland behöver vi bara stanna kvar en stund, lyssna färdigt på musiken, låta samtalet ta den tid det tar och ge tankarna en chans att hinna ikapp.

Stanna upp. Våga vara långsam.
För ibland börjar förändring inte med de stora orden.

Ibland börjar den med att någon har tid att hålla dörren öppen.
Våga vara långsam❤️