Överstinnan i bostadspolitiken
”Överstinnan” och hennes medsystrar har haft ett stort inflytande på bostadspolitiken fram till nu. Ändå är de en påtagligt liten grupp.
”Överstinnan” var änka och bodde i en stor lägenhet i Stockholms innerstad. Hon hyrde ut rum och var en del av inneboendesystemet som försvann i slutet på 1900-talet, men nu återigen är stort. 130 000 bor inneboende i Stockholmsregionen idag.
”Överstinnan” avskyddes särskilt av studenter för beroendeställningen och för regler – typ inget snusk på rummet. En del av dem blev aktiva i bostadspolitiken under lång tid och bar med sig bilden av ”överstinnan”.
Skrönan om överstinnan formade många bilder, som fortfarande framförs.
”Innerstan består främst av stora bostäder”. Detta är helt felaktigt. Innerstaden består främst av små bostäder, särskilt i det som byggdes före mitten på 1960-talet. Omoderna smålägenheter var den vanliga bostadsstandarden i den tidens bostäder. Ombyggnader på 1970 och 1980 talet förde in centralvärme och badrum men ändrade bara en del på lägenhetsstorlekarna.
”Bostäderna är dåligt utnyttjade” De inneboende gjorde dock att bostäderna vanligen beboddes av fler än någonsin förr eller senare. Inneboendet var vanligt i en stor del av bostadsbeståndet. Den som vill kan läsa Fogelströms Mina drömmars stad från sena 1800-talet och begrunda boendesituationen och inneboendet.
Men beroendeställningen som inneboende var och är förstås ingen önskedröm. Under de stora bostadspolitiska diskussionerna under 1930 och 1940-talet var ett starkt mål att komma bort från inneboendesystemet.
”Äldre blockerar stora bostäder och måste flytta för att lämna plats åt barnfamiljer”. Påståendet om stora mängder äldre som bor stort och blockerar var en skröna redan på 1950-talet. Det är fortfarande en skröna. I synnerhet i städer, i flerbostadshus och i hyreshus. På landet och i mindre samhällen bor äldre ofta kvar i sina villor så länge de orkar. Det är socialt och mänskligt rimligt och är inget som egentligen påverkar bostadsbristen. För flertalet äldre är det väsentligt att kunna bo kvar i sin invanda miljö och med sina minnen.
”Flytta mera för att utnyttja bostadsbeståndet bättre”. Detta påstående började med ”överstinnorna”, men är också vanligt idag. Detta framförs som en ersättning för en bostadspolitik som ger tillräckligt med bostäder. Det bygger på den gamla föreställningen om att många bor för stort. Och visst finns det rika som bor riktigt stort. En av Sveriges fastighetsmoguler lät bygga sig en villa på 1500 kvadratmeter.
Men debattörerna hävdar lättvindigt att ett stort antal hyresgäster bor för stort.
I verkligheten bor hyresgästerna på den minsta genomsnittliga ytan. Hela 40 procent av hushållen med minst två personer i Stockholmsregionen är trångbodda. Många tvingas ha inneboende för att klara boendekostnaderna.
Flyttningarna är mycket konstanta. 13-14 procent av hushållen flyttar varje år, olika mycket i olika åldrar. Vi flyttar när det är rätt i livet. Det är en bra princip. Att många bor kvar och är stabila är bra för alla bostadsområden.
Att hetsa att folk ska flytta är i grunden osunt. Och ännu värre att det används som ersättning för en bostadspolitik som ser till att det finns tillräckligt med bostäder till rimlig boendekostnad.
Berättelserna om ”överstinnorna” har varit ovanligt långlivade och med många effekter. Sagorna har använts av aktörer som har haft andra agendor. Vore bra om den kunde hänvisas till historiens osanna roliga historier.
Ragnar von Malmborg
