I alla stadsdelar i innerstan får fastighetsägare godkänt för detaljplaner som förstör bäde miljö och grönska. Protester från hyresgäster, närboende och skönhetsrådet nyttjar inte mycket till. Om protesterna ger effekt eller ett överklagande lyckas,
dyker förslagen ofta upp igen efter ett tag.
På Södermalm pågår fram till 9 februari samråd om förslag till detaljplan för kv. Bonden 4, Skånegatan 63–66. Hyresgästerna protesterar.
Einar Mattson vill höja gården för att skapa kontorslokaler och ovanpå den nya byggnaden ska det byggas tre stycken trevånings radhus.
Så här skriver en av de protesterande hyresgästerna:
”Idag grönskar gården. Det skapar en bra bostadsmiljö i kvarteret. Gården har uppenbarligen varit hyresvärdens stolthet. Det har lagts ner stor möda på att skapa odlingsbäddar, lekytor och träffpunkter.
Gården är inte bara viktig för 50-talet lägenheter på Skånegatan 65, utan för alla som bor i den här delen av kvarteret, hyresgäster och bostadsrätter.
Om byggnadsfrågor handlar om politik borde den här frågan ställas: Finns det ett trängande behov av nya kontorslokaler på Skånegatan?
Är ett nytt kontor och tre nya radhuslägenheter viktigare än bostadsmiljön för de många hundra människor som bor i kvarteret?
Lägenheterna på plan två, tre och fyra på Skånegatan 65 har idag fri sikt mot en öppen gård. Enligt planen ska de boende i framtiden stirra rakt in till grannarna, 7,5 meter bort. Det är så nära att man kan läsa varandras tidningar.
Lägenheterna på plan två kommer i praktiken att förvandlas till en sorts källarlägenheter, eftersom takterrassen utanför fönstret ligger helt i nivå med lägenheten.
Takterrassen är en del av den nya allmänna gården, sägs det. Eftersom det står tre radhus där kan man misstänka att det kommer att bli en hel del grannkonflikter. De tre familjerna i radhusen lär tro att terrassen är deras, rimligen. Så här skapar man krig med arkitektur.
Radhusen är dessutom exempel på helt okunnig arkitektur. Ett bostadshus i tre våningar där en stor del är trappor och trapphallar är ett slöseri på utrymme. Här finns inga tankar om tillgänglighet. Inget sovrum på bottenvåningen. Alltså inget boende för den som råkar bryta benet, eller blir gammal och lytt. Om en sån planlösning kan godkännas finns inga bygg-lagar längre.
Vad är det vi har? En fin boendemiljö som byggdes så här med avsikt av goda arkitekter och som sedan vårdats i 50 år. Vad får vi? En illa planerad modern slum, med en trång innergård som påminner om Gamla stans mörka gränder. Värden förstör miljön för sina nuvarande hyresgäster och alla sina grannar – för att få tre nya hyresgäster och ett inte särskilt attraktivt kontor.
Kan byggnadsnämnden godkänna det?
En detalj till: gården är idag fylld av cyklar. I planen finns ingen plats för cyklar på gården. ”21 cykelplatser i garaget tillkommer”. Är det ett skämt?”
