Illustration Per Lindroos
Cirka 240 nya bostäder planeras på kv. Tegelbruket 4 i S:t Eriksområdet på Kungsholmen. Att det i huvudsak blir bostadsrätter kan låta som en framgångssaga: nya kvarter, liv i bottenvåningarna och en attraktiv stadsmiljö. Men frågan vi måste våga ställa är enkel: för vem byggs det?
Stockholm har ett tydligt underskott av hyresrätter. Bostadskön är lång, ombildningar har minskat beståndet och unga, nyinflyttade och många barnfamiljer har i praktiken stängts ute från innerstaden. När mark i ett så centralt läge används till bostadsrätter, skapas ett boende som i första hand kräver kontantinsats, hög belåning och en privatekonomi som långt ifrån alla har. Resultatet blir att bostaden riskerar att bli ett sparobjekt snarare än ett hem – och att staden tappar social blandning.
Hyresrätten fyller en annan funktion. Den är rörlig, den gör att människor kan ta jobb, studera och etablera sig utan att först ha kapital. Den ger utrymme för nyckelgrupper – vårdpersonal, serviceyrken, studenter och småföretagare – att bo nära arbetsplatser, kollektivtrafik och samhällsservice. När nya centrala områden nästan uteslutande byggs som bostadsrätter förstärks en redan tydlig uppdelning: den som har kapital får tillgång, resten hänvisas längre bort.
Det handlar inte om att stoppa bostadsbyggande. Tvärtom. Men vi behöver styra mot en bostadsmarknad som fungerar för fler. På Tegelbruket 4 borde utgångspunkten ha varit en tydlig andel hyresrätter – gärna i blandade upplåtelseformer, med rimliga hyror och långsiktig förvaltning. Kommunen och regionen har verktyg: markanvisningskrav, sociala villkor och möjlighet att ge allmännyttan bättre förutsättningar att bygga och förvalta även i attraktiva lägen.
Om vi menar allvar med en sammanhållen stad måste vi också våga prioritera hem före spekulation. Tegelbruket 4 är en möjlighet att bygga ett kvarter där människor med olika inkomster kan bo sida vid sida. Den möjligheten borde inte släppas.
Brandon Österberg
Ledamot Hyresgästförningen Kungsholmen
About the Author
