20 juli 2026 10:44

Bostadspolitik

I början av maj 2026 kom Hyresgästföreningen, Fastighetsägarföreningen och Allmännyttan överens om att fortsätta med trepartsförhandlingar med en ny vägledning som finns på https://www.hyresgastforeningen.se/globalassets/bilder/trepartens-gemensamma-vagledning-infor-de-arliga-hyresforhandlingarna-2026.pdf

Grundprinciperna är i stor utsträckning kvar trots de kritiska synpunkter som framförts av Region Storstockholm (med 130 000 medlemmar), som krävde men inte fick omförhandling av själva avtalet med ökad hänsyn till hyresgästernas situation och förvaltningskvalitet som faktor i hyresförhandlingarna.

Enligt vägledningen ska parterna först enas om ingångsvärden i form av den lokala kostnadsutvecklingen och komma överens om en viktning av de faktorer som ingår. Därefter ska ska resultatet relateras till hyresvärdarnas och hyresgästernas perspektiv.

Ingångsvärdena är som tidigare finansieringskostnader, lokala taxeförändringar och förvaltnings- och underhållskostnader.

En nyhet är att man explicit hänvisar till FFI (Fastighetsförvaltningsindex), som tas fram av Statistiska Centralbyrån, och, som framgår av artikel i Hyrespressen 1/2026, sid.4, visar att hyreshöjningarna 2023-25 var betydligt större än kostnadsökningarna. FFI finns på https://www.fastighetsagarna.se/globalassets/dokument/pdf/nyheter/2025-ffi-bostader.pdf

Där sammanvägs 11 faktorer till index 151,8 2023, 150,3 2024 och 151,8 2025. Det innebär en ökning med 1% från 2024 till 2025 och oförändrat från 2023 till 2025.

Det borde innebära att 2026 års hyreshöjning på typiskt 3,6% är omotiverad och att det, liksom inför 2026, finns gott underlag för krav på en hyressänkning inför 2027.

Faktorer enligt hyresvärdarnas perspektiv är enligt vägledningen Bostadsbehov på orten och Förvaltningens lönsamhet utöver kostnaderna. Båda baseras på marknadstänkande och borde avvisas eller ges mycket liten vikt.

Faktorer enligt hyresgästernas perspektiv är enligt vägledningen Utveckling av disponibel inkomst, Arbetslöshet och Inflation i relation till hushållens inkomster. Detta är steg i rätt riktning, som tar hänsyn till hyresgästernas ekonomiska situation.

Förvaltningskvalitet finns inte med trots återkommande krav från Hyresgästföreningen. I vägledningen står att ”Treparten har tillsatt en särskild arbetsgrupp med uppdrag att ta fram ett gemensamt underlag om förvaltningskvalitet. Arbetet redovisas i ett separat dokument.” Detta har utlovats redan tidigare. Hoppas det realiseras snart.

I vägledningen står ”Parterna ska verka för att förhandlingen resulterar i överenskommelse och att de respektive tvistelösningsfunktionerna används restriktivt.” Det är en tydlig pekpinne mot Fastíghetsägarföreningen som de senaste åren inte realförhandlat hyrorna utan avvaktat skiljeman.

Det återstår att se om de ändrade skrivningarna innebär att hyresgästernas intressen får en starkare ställning. För detta måste hyresgästernas förhandlare vara kraftfulla, pålästa, real-förhandla och avvisa skiljeman.

Yngve Sundblad och Agneta Liljesköld

 

Är begreppet utsatta områden relevant? Gör det mer skada än nytta?

Kan segregation bekämpas? Vi behöver en diskussion!

Segregationen i Stockholmsregionen tog fart under senare delen av 1800-talet. Välbeställda grupper byggde upp samhällen för sig själva (och för den service de ville ha) med nya kommunikationer. Saltsjöbanan, Djursholmsbanan m.fl. är typexempel på detta. Från slutet av 1800-talet tillkommer stationssamhällen längs stambanorna och spårvägslinjer i förort där främst villasamhällen växer fram.

Den stora satsningen på bättre bostäder för många efter andra världskriget innebar många nya förorter med större och bättre bostäder än de gamla bostäderna i de centrala delarna. Från 1980-talet startade en ombyggnad till modern standard i de centralare delarna, dock fortsatt mest småbostäder. Till det kom en viss nyproduktion.

Nu konstateras att Stockholmsregionen har en segregation. Den handlar om inkomster, åldrar, hushållsstorlekar och ursprung. Och det talas om åtgärder bland annat genom byggande.

Att ändra på detta samhälle som vuxit fram under de senaste 150 åren är inte lätt. Att ändra genom byggande är rätt fåfängt. Det tillkommer drygt en procent bostäder per år i regionen. Byggaktörer och marktillgångar styr vad det blir även om kommunerna kan ha en roll.

Jag tror att man kan ge upp de stora ambitionerna om att utjämna bebyggelsen för att uppnå en minskad segregation. Inte minst möter sådana tankegångar ofta ett stort lokalt ointresse eller motstånd.

Däremot kan lokala samtal utvecklas. Det finns samhällen där det finns en respons för att vissa typer av bostäder saknas, Det finns områden med stor dominans av små bostäder, där lite fler större bostäder kan vara av intresse. Liksom områden där stora bostäder dominerar och där det kan finnas ett intresse för lite fler mindre bostäder för att lokalt kunna möta livets förändringar.

Men man ska inte förvänta sig stora förändringar av detta.

Utsatta områden

En annan dimension är att det finns områden som kallas utsatta eller utanförskapsområden. Detta blandas ibland ihop med segregation.

Ett antal kriterier pekas ut. I en översiktlig statlig studie användes kriterierna svag arbetsmarknadsetablering, svaga skolresultat, lågt valdeltagande, bidragsberoende, trångboddhet och många anmälda brott. Vissa kriterier hör starkt ihop.

Man skiljer på utsatta områden, riskområden och särskilt utsatta områden.

Klassning av områden görs av de lokala polisdistrikten. Riksrevisionen har konstaterat att klassningen främst bygger på ”lokalpolisområdets subjektiva skattningar av områdets problematik”. Det gör det inte enkelt att jämföra områden eller göra översikter av hur områden utvecklas.

Kriteriet kriminalitet är oanvändbart.

I regionen har Stockholm högst kriminalitet, följt av Sigtuna, Järfälla, Nynäshamn, Solna och Sundbyberg.

Inom Stockholm har Norra Innerstaden och Södermalm väsentligt högre kriminalitet än övriga stadsdelar. Nästa grupp är Enskede-Årsta-Vantör, Farsta och Hässelby-Vällingby. Kriminaliteten i Järva är påtagligt lägre än i alla dessa områden.

Innerstaden har en bostadsbas från typ 1910-20-tal. Enskede-Årsta-Vantör har bostadsbas från 1940-50-tal. Hässelby-Vällingby bostadsbas från 1950-tal. Alla har fyllts på med nya bostäder över tiden.

Vanlig fördom är att miljonprogramsområden har särskilda brister. Så är det inte. Miljonprogrammets bostäder är i huvudsak bättre än tidigare årgångar. De är som regel väl underhållna, även om vissa har behov av stambyten med mera. Kommunikationer, utemiljöer, trafiksäkerhet och tillgänglighet är också i huvudsak bättre än det äldre. Servicen är i huvudsak lika i alla förortsområden.

Vanlig fördom är också att områden med hyresrätt är mer utsatta än bostadsrättsområden. Man måste skilja på individer och områden. Individer som bor i hyresrätt har i genomsnitt lägre inkomster än de som bor i bostadsrätt. Men det är knappast ett områdesproblem att genomsnittsinkomster är lägre.

Stor arbetslöshet kan vara ett problem. Men det är inte nytt i Sverige. Under 1930-talet var arbetslösheten runt 30 procent större delen av decenniet.

Är synlig arbetslöshet ett trygghetsproblem? Dvs. att ”det står en massa sysslolösa och hänger”?

Ett vanligt påstående är att bostäder och bostadsområden behöver byggas om. Så är det inte. Bostäder och bostadsområden behöver kontinuerligt underhåll samt då och då större åtgärder som stambyten, fönster-, fasad- och takåtgärder. Ombyggnad leder ofta till för stora åtgärder och höga boendekostnader.

En intressant fråga är om hyresskillnader kan leda till segregation.                                                              Ragnar v Malmborg

 

I år hölls det stora mötet ”Tala om din bostad” på Oscarsteatern. Flera föreningar var arrangörer med en arbetsgrupp från Hyresgästföreningen Norrmalm som samordnare. Det fanns goda möjligheter för medlemmarna att träffa jurister och förhandlare, Förbundsordförande Marie Linder m.fl.talade från scenen. om det kommande valet och besvarade frågor.

 

Nu har manifestationen pågått i snart ett och ett halvt år med uppehåll under sommaren. Varje tisdag 11.30–12.30, med något enstaka undantag, har aktivisterna samlats för att hålla uppe banderollen och dela ut flygblad. Ofta har vi varit runt ett tiotal. Vi har verkligen gjort oss synliga och diskuterat med politiker, allmänhet och turister. Många har bråttom förbi, men överlag är de flesta positiva till både flygbladen och namninsamlingar. Det är roligt att vara med. Till och med när det är blåst och minusgrader händer det något man blir glad av.
Ju närmare valet vi kommer desto viktigare blir det att vi står där. Men också på många andra platser i stan och i förorterna. Håll koll på vad som planeras i din förening och ställ upp!
Eva Fee

I mitten av januari tog sig Magdalena Andersson tid att stanna en stund vid banderollen för att ge sitt stöd till våra krav.

Foto Jan Bagge

   Vi måste diskutera prioriteringarna i valet!

Eva Fee
Försvarsanslagen har mer än fördubblats sedan 2020. Ökningen ska fortsätta, snart är vi uppe i 3,5 % av BNP och det kan bli 5 %. Alla partier är i princip överens om att detta är nödvändigt och om att låna upp 300 miljarder. Frågan är om det kommer att bli som en nationalekonom säger i ett debattinlägg i DN 24 januari: ”Alla måste vi betala med lägre bidrag, slopade välfärdsprogram och högre skatter”.
Samtidigt föreslår vår regering att staten ska stödja kärnkraftsägare med lån på upp till 440 miljarder för nya reaktorer plus att upp till 400 miljarder ska subventionera elpriset i 40 år för att ge garanterad vinst med skattebetalarnas pengar. Tidigast 2035 kan det ge el motsvarande elen från två av dagens reaktorer.
2024 stod kärnkraften för 30%, vatten-kraften för 40%, vindkraften för 25%. El från vind och sol växer snabbt, trots regeringens svaga intresse och är mycket billigare än kärnkraft. Hur det går och vad socialdemokraterna har för inställning är oklart.
Det som är säkert är att inget parti vill satsa statens pengar på en fungerande bostadspolitik!
Självklart behöver Europa bygga upp ett försvar mot Ryssland och försvara Ukraina med vapenhjälp när USA sviker.
Men receptet kan inte vara att offra välfärden för vapentillverkning. Det som behövs är en stabil infrastruktur och ett civilsamhälle som bygger på sammanhållning. En grundbult i vårt försvar är att det finns bostäder för alla och hållbara energisystem.
Det uttrycks betydligt tydligare av EU än av svenska politiker. EU har utsett en kommissionär, Dan Jörgensen, för energi och bostäder och har i december antagit en Affordable Housing Plan för att komma till rätta med boendekostnader, bostadsbrist och skapa samarbete och finansiering av hållbar bostadsproduktion och renoveringar.
I planen ingår också en översyn av statsstödsreglerna för att göra det möjligt att ge statligt stöd till nationella lösningar som kommer även medelinkomsttagare tillgodo. Det öppnar för att Sverige kan återgå till en allmännytta som inte är vinstdrivande.
I en annan intressant DN-artikel 28 januari redovisar en forskare en Harvard-studie om globalt välbefinnande. Sverige sticker ut. Våra unga är ovanligt olyckliga, våra äldre är betydligt lyckligare än äldre i andra länder. Undersökningen ”Global flourishing study” omfattar 22 länder spridda över världen och överallt mår de unga sämre över tid.
I den svenska studien ligger äldre personer genomgående högre än unga när det gäller lycka, mening, social tillhörighet och ekonomisk trygghet. De unga har förhoppningar om framtiden men mår dåligt i nuet. De äldre har relativt höga framtidsförväntningar trots att tiden är utmätt. Kanske, funderar skribenten, är det just bristen på mening och syfte med nuet som gör framtiden tung att bära för de unga. Mot det hjälper inte strategier för att minska ensamhet. Man kan inte skapa gemenskap genom att erbjuda aktiviteter i färdiga former. Det handlar om att få vara med och dela mening, ansvar och riktning.
Hos mig väcker det tankar om vad som behöver ändras för att få unga att tro på sig själva och sin förmåga att ta i tu med samhällsfrågorna. Men också hur viktigt det är att alla vi pensionärer som finner mening i att bära upp våra folkrörelser fortsätter att ägna krafterna åt detta. Nu är det nomineringstider för förtroendevalda. Det kan kännas trist om det mest bara är gråhåriga pensionärer som ställer upp. Men det har sin förklaring. Vi har fortfarande mening, riktning och framtidshopp som vi vill dela med oss av.

Tack till er alla som skrev på namninsamlingen för sänkt hyra under årets hyresförhandlingar!

Vi vet att Stockholm är på väg att bli en stad för allt färre. Hyrorna fortsätter att stiga snabbare än både löner och livskostnader.
Det är inte rimligt. Hyresgästerna pressas till bristningsgränsen, samtidigt som fastighetsbolagen kan luta sig tillbaka på höjda hyror som går rakt ner i deras vinstmarginaler.
Politikerna måste vakna!
 Den största anledningen till att hyrorna rusar är att politikerna har lämnat walkover. När kommuner och stat låter bostadsbolagen styra utvecklingen utan att ställa krav, då är det inte konstigt att hyrorna drar i väg.
Vi behöver politiker som både kan och vågar ta strid. Men för att kunna göra det måste de ha kunskap och vilja.
Det här måste bli en valfråga. Höga hyror är inte ett sidoproblem. Det är en livsavgörande fråga för hushållen. Ändå är bostadspolitiken ofta det tysta kapitlet i valrörelserna. Det kan vi inte acceptera längre.

Så hur gör vi bostadsfrågan omöjlig att ignorera?

1. Synliggör konsekvenserna. Berätta om vardagen som den blivit: vad människor tvingas välja bort och hur det påverkar tryggheten i våra områden. När politiker hör verkligheten från sina egna väljare blir det svårare att ducka.
2. Ställ tydliga krav. Fråga politiker i alla partier: Hur tänker du stoppa de oskäliga hyreshöjningarna? Vilka krav ska ställas på bostadsbolagen – och hur ska de följas upp?
Är svaren otydliga? Lyft det. Gör det tydligt att bostadsfrågan är deras ansvar.
3. Håll politiker ansvariga. Vi kräver politiska beslut som bromsar hyresökningarna, stärker hyresgästernas ställning och sätter samhällsnytta före vinstmaximering.
4. Mobilisera. Ju fler som engagerar sig, desto större blir trycket på politiker. En stark och samlad röst gör det omöjligt att låtsas som om bostadsfrågan inte är viktig.

Stockholm är en stad för alla – inte en stad där bara några få har råd att bo.

Vi har samlat flera tusen namn och årets hyresförhandlingar slutade inte med ett resultat som vi är nöjda med. Nu höjer vi rösten inför valet 2026.

Bostadsfrågan ska bli en valfråga. Det är nu det börjar.

Det är dags att sätta stopp och ta tillbaka kontrollen över Stockholms framtid.
Jaana Andersson

Massor av organisationer, intressegrupper och lobby-ister slåss om utrymmet för att nå ut med sina krav.
Hyresgästföreningen är en röst bland många. Vår styrka är
att vi har 80 000 hushåll som medlemmar i Stockholm. Många medlemmar är aktiva i de cirka trehundra lokala hyresgästföreningarna, är husombud eller representerar sina grannar på olika sätt. De är också med i andra organisationer. som har anledning att göra bostadsfrågorna till sina. Det gäller att samarbeta med alla som kan ställa sig bakom Hyresgästföreningens mål för bostadspolitiken.
Stockholms tio hyresgästföreningar ska fånga upp de lokala frågorna och stärka samarbetet mellan aktiva. Föreningarna samarbetar i sin tur i Bopolgruppen som tagit fram det bostadspolitiska programmet med bilaga. (se QR-kod) och skickat ut en enkät till de politiska partierna. i Stockholm. En regional valupptakt hölls 28 januari.
Vi kan läsa reportage nästan varje dag om hur ungdomar i världens storstäder tappar framtidstron när det är omöjligt att få bostäder. Men i länder över hela välden samlas nu breda rörelser kring bostadsfrågorna. I kommun- och regionalvalen i Danmark, var de avgörande när vänsterpartierna gick kraftigt framåt och socialdemokraterna tappade. I New York vann Zohran Mamdani borgmästarposten på bostadsfrågorna.
Det går att lyfta bostadspolitiken i valet!
Redaktionen

Frågan om hur hyror ska sättas i Sverige är åter på den politiska agendan. Efter att tidigare förslag om marknadshyror stoppades och regeringen Löfven föll har ämnet under några år varit relativt frånvarande i den politiska debatten. Nu har dock nya signaler kommit om förändringar av hyressättningen i det befintliga beståndet av hyresrätter.

Vad dessa förslag konkret kommer att innebära är i nuläget oklart. Moderaterna och Kristdemokraterna har talat om så kallade ”trygghetshyror”, men utan att presentera detaljerade förslag, lagtexter eller tydliga definitioner. Det finns därför i dag mer frågor än svar.

Ett förändrat system – men hur?

Det som hittills har kommunicerats offentligt tyder på att man vill se någon form av förändring jämfört med dagens modell för kollektiv hyresförhandling. I vilken utsträckning hyrorna ska sättas friare, hur snabbt eventuella förändringar ska genomföras och vilka skydd som kan komma att gälla för befintliga hyresgäster är ännu inte känt.

I den offentliga diskussionen har även resonemang förts om en möjlig gradvis övergång, där hyreshöjningar sker stegvis över flera år. Liknande modeller har tidigare diskuterats i forskningssammanhang, bland annat i rapporter som tagits fram för Stockholms Handelskammare.

Fastighetsvärden påverkas av förväntningar

Oavsett hur ett framtida system skulle utformas är det viktigt att förstå hur hyresmarknaden fungerar ekonomiskt. Hyresfastigheter värderas utifrån sina förväntade framtida intäkter. Det innebär att förändringar i regelverk och förväntningar om framtida hyror kan få omedelbara effekter på fastighetsvärden, även om faktiska hyreshöjningar sker successivt över tid.

På Kungsholmen visar beräkningar och granskningar att en övergång till friare hyressättning skulle kunna innebära en värdeökning i storleksordningen cirka 2 miljoner kronor per hyreslägenhet. Sammanlagt motsvarar detta cirka 20–35 miljarder kronor i ökade fastighetsvärden i stadsdelen.

Vad betyder detta för hyresgästerna?

Kungsholmen har i dag omkring 13 700 hyreslägenheter, med en genomsnittlig hyra runt 10 000 kronor per månad. Enligt analyser i Handelskammarens rapport ”Från reglering till rörlighet ”(2025) kan marknadsanpassade hyror på sikt innebära betydande hyreshöjningar i attraktiva innerstadsområden – i vissa fall uppemot 70 procent.

Hur stora höjningarna i praktiken skulle bli beror helt på hur ett nytt system utformas. Men det är tydligt att även relativt små förändringar i regelverket kan få stora ekonomiska konsekvenser för hushåll med begränsade marginaler.

En fråga som berör fler än hyresgäster

Detta är inte enbart en fråga för dem som bor i hyresrätt. Kraftigt ökade hyror påverkar även behovet av bostadsbidrag och andra stöd. På nationell nivå har det uppskattats att ökade hyror kan leda till flera miljarder kronor i ökade statliga kostnader per år, beroende på hur systemen utformas.

Behov av öppen och faktabaserad debatt

I dag vet vi alltså ännu inte exakt vad de föreslagna förändringarna innebär. Det gör det desto viktigare att den fortsatta debatten förs öppet, transparent och med tydlig redovisning av konsekvenser – både för hyresgäster, fastighetsägare och skattebetalare.

För alla som bor i hyresrätt är det avgörande att förstå hur olika modeller för hyressättning fungerar och vilka effekter de kan få på både boendekostnader och långsiktig trygghet.

När förslagen väl presenteras i sin helhet bör de därför granskas noggrant – inte utifrån vad de kallas, utan utifrån vad de faktiskt innebär i praktiken.

Oskar Enoksson
Adjungerad ledamot, Hyresgästföreningen Kungsholmen

I stället för att satsa på nyproduktion för att lösa bostadsbristen vill regeringen öka andrahandsuthyrningen av ägda bostäder.  I en lagrådsremiss ”En mer flexibel hyresmarknad” föreslås utökade möjligheter att hyra ut och friare hyressättning.

Förslaget till ny privatuthyrningslag ger ägare rätt att hyra ut två bostäder utöver delar av den egna bostaden. Hyressättningen är fri. Hyresgästen kan fortfarande få en prövning av om hyran är skälig, men det ska inte bedömas utifrån kostnaderna för ägaren utan om hyran är väsentligt högre än den hyra som i allmänhet tas ut när liknande lägenheter hyrs ut.  Det innebär ett tydligt steg mot marknadshyra.

Möjligheten för bostadsrättsföreningar att säga nej till uthyrning begränsas. Det har väckt mycket kritik från remissinstanser som varnat för spekulation.

Nya regler i hyreslagen om blockuthyrning ska göra det lättare att ”möta företags behov av bostäder till sin personal (företagsbostäder) och för att underlätta för den allt vanligare boendeformen där hyresgäster hyr varsitt rum och delar på gemensamma ytor (delningsbostäder). Förslagen innebär att förutsättningarna för att tillgodose dessa boendeformer genom så kallad blockhyra förbättras.”

Detta när fler och fler larmrapporter kommer om hur bostadslösa tvingas välja s. k. co-living alternativ med undermåliga förhållanden och överhyror.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2026.

31 januari, samtidigt som lagrådsremisssen presenteras. rapporterar P 3 Nyheter om hur mellanhandsföretaget Guestit driver hotellverksamhet i flera bostadsrättsföreningar i Stockholm. Företagets chefer sitter som ordförande i minst tre föreningar i Stockholm utan att vara skrivna där.  De flesta lägenheterna hyrs ut som korttidsboende eller övernattning.  Guestit förnekar att de ägnar sig åt hotellverksamhet och menar att de bara hjälper bostadsägare att hyra ut i andra hand. Stadsbyggnadskontoret har inlett en granskning gällande hotellannonser som kopplas till en av fastigheterna men Guestiits vd är inte misstänkt för något brott kopplat till detta.

Fritt fram alltså och det lär inte bli bättre med den nya lagstiftningen.                                                                     Redaktionen

 

 

Hyresgästföreningen bjöd in till diskussioner med ledande aktörer, forskare och politiker i november, temat var ”Bostaden som social rättighet”.

Jag reste till Göteborg lyssnade och blev starkt oroad om det är denna framtid vi har att vänta.

Huvudbuskapet var att Moderaterna och en ny framtida Tidö-regering efter valet kommer att införa de så kallade ”Trygghetshyrorna” som går i linjen med Produktivitetskommissionens utlåtande och slutsatser som har till syfte att göra uthyrning av lägenheter mer effektivt bl.a genom att vi hyresgäster skall bo mer trångt och dyrare. Dessa Trygghetshyror innebär att man i princip kommer att införa marknadshyror i hela hyresbeståndet.

Man utgår från en räknesnurra för de årliga hyreshöjningarna som baseras på fastighetsägarens kostnadsökningar som liknar Trepartsavtalet men gör det systematiskt. Detta kommer att ske automatiskt. Förhandlingsrollen för Hyresgästföreningen kommer att kortslutas och försvinna vilket är Moderaternas avsikt. Ett mål är också att hyresgästen förhandlar direkt med fastighetsägaren vilket blir katastrof för hyresgäster och Hyresgästföreningen.

Man räknar med att det blir en 100% hyresökning på Norrmalm och Östermalm som tidningen Hem & hyra skrivit om, liksom även Stockholms handelskammares rapport ”Från reglering till rörlighet- vägar mot en fungerande hyresmarknad”.

Det var mycket lärorikt och intressant att få resa, det gav mej en kampanda inför valet i höst.                                   Mia