10 maj 2026 12:37

Bostadspolitik

EU:s Affordable Housing Plan – hållbara bostäder till rimlig kostnad är beslutad

Jag har skrivit tidigare om EU:s bostadspolitiska initiativ och om hur lite intresse det har väckt hos politiker och i den offentliga debatten i Sverige.  Arbetet har pågått i flera år och har nu landat i en omfattande plan som antogs av EU-kommissionen i december 2025.

Bostadskris råder i Europa, hyror och huspriser har ökat kraftigt.  Alltfler unga saknar bostad. Många människor med samhällsviktiga uppgifter kan inte längre hitta överkomligt boende i närheten av sina arbetsplatser. Köer, orimliga hyror, låg bostadsproduktion, korttidsuthyrning ökat antal vräkningar och hemlöshet är problem som lyfts fram i planen.

Bostadsfrågor är nationella. Mycket i planen bygger på samarbete mellan länder, regioner, städer och organisationer. Målet är att se till att alla EU-medborgare har råd att bo under anständiga förhållanden. De offentliga och privata investeringarna i hållbara bostäder till överkomliga kostnader ska öka. Det planeras ett EU-toppmöte 2026 för att säkerställa att boendefrågan behåller sin plats högt upp på den politiska dagordningen och att politiska åtgärder vidtas på fältet.

I bostadskommissionären Dan Jörgensens uppdrag ingår också att under mandatperioden ta fram lagstiftningsförslag, t.ex. en lag som begränsar korttidsuthyrning.

Planen ska möjliggöra snabbare och enklare offentligt stöd för subventionerade bostäder och bostäder till överkomlig kostnad för låg- och medelinkomsthushåll.  Kommissionen har sett över det gällande beslutet om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, som reglerar vad som är tillåtet statsstöd. Hittills har det omfattat subventionerade bostäder, nu ska det omfatta andra och större grupper. På så sätt kan enligt kommissionen medlemsstaterna behålla sina befintliga system och skapa ytterligare system för bostäder till överkomliga kostnader.

Detta ändrar förutsättningarna för bostadspolitiken i Sverige och gör det möjligt att återgå till en allmännytta utan vinstsyfte.  Det borde inte längre gå att hävda att det strider mot statsstödsreglerna. Det hindrar inte heller subventioner.

I planen ges exempel från olika länder på fungerande system för allmännyttiga bostadsbolag, stiftelser, fonder och investeringsstöd.  Skillnaderna i uppbyggnad av systemen är stora. Ingenting nämns om Sverige. Det kan bero på att Sverige inte deltagit i arbetet med planen. Nu borde det vara dags för politiken att ta den på allvar.

Vi måste också ta den på allvar. Medan regeringen och medierna har varit helt tysta har det dragits i gång diskussioner i mer slutna rum. På ett seminarium hos Danske bank (finns på Youtube Nextconomy*) diskuterade moderaternas David Josefsson och socialdemokraternas nytillträdda bostadspolitiske talesperson Joakim Järrebring, Båda lyfte fram att bostadspolitiken är avgörande för tillväxt och näringsliv. De var relativt samstämmiga även om Josefsson talade om behov av regeländringar och brist på mark och Järrebring talade om allmännyttan och betonade vikten av att slå vakt om den svenska förhandlingsordningen. Men han var också öppen för att göra ändringar i lagstiftning och ville ha en blocköverskridande bostadskommission.

Fastighetstidningen har rapporterat från ett intressant seminarium hos Fastighetsägarna, där Josefsson m.fl. upprepade budskapet och varnade för att godtyckliga statsstöd kan missgynna privat kapital. Bostadsforskare och Chatrine Holgerson, vd för Sveriges Allmännytta var däremot positiva till planen. Nu kan vi strunta i hela debatten om vi ska ha social housing eller inte och kan istället titta på de problem vi behöver lösa och se om några av de ideer som kommer från EU kan hjälpa oss, sa forskaren Anna Granath Hansson. Lisa Pelling från Arena Idé pratade om Wienmodellen och hoppades på en ny gryning för allmännyttan.

Nu måste diskussionerna komma ut i offentligheten!

Eva Fee

 

Fram till mitten av 1990-talet fanns en genomtänkt tanke för svensk bostadspolitik. Målen sattes till bostad till alla och en god bostadsstandard. Bort med omodernt och bort med inneboende och fram för rimliga boendekostnader också i nyproduktionen.

Denna politik kom att leda till en mycket stor boendestandardökning. 1993 hade vi ingen bostadsbrist och priserna och hyrorna var hyggligt rimliga, också i nyproduktionen.

Viktiga medel var allmännyttan, bostadskooperationen, finansieringssystem och planeringssystem.

Finansieringssystemet skulle tillhandahålla kapital. Nyproduktionen skulle subventioneras och det skulle betalas tillbaka via fastighetsskatten.

Till detta fogades statliga regler för finansiering, byggkostnader, hyror, kommunal planering och kommunala garantier. Finansiering fanns till nästan hela byggkostnaden för hyresrätt till stor del för bostadsrätt. Insatsen till bostadsrätt var låga.

Det mesta bostadsbyggandet skedde efter dessa system. Ränteavdragen var relativt små i nyproduktionen, men blev höga för vissa äldre bostäder.

Stort skifte ett par år in på 1990-talet

Ett par år in på 1990-talet sattes det statliga finansieringssystemet och subventionerna på avveckling. Det fick snabbt stora konsekvenser för bostadsbyggandet som sjönk med 80 procent från 1993 till 1995.

För nya hyreshus försvann subventionerna så småningom helt. Några år under 2000-talet har det funnits ett investeringsstöd till en mindre del av hyreshusbyggande av småbostäder.

För bostadsrätt ändrades finansieringssystemet. Lån ges till den enskilde som får del av avdragsrätten, istället för till fastigheten. På det sätes återinfördes en subvention, men förutsätter att den enskilde får lån. De tidigare låga insatserna gav många möjlighet att köpa. Avdragsrätten innebär dessutom inte bara en subvention till nyroduktionen utan till alla som tar lån

För välbeställdadet en fördel, för staten och mindre välbeställda en stor nackdel.

Varför ändrades systemet i början på 1990-talet?

Ett viktigt argument var att det tidigare systemet ansågs ge höga statliga kostnader. Den statliga kostnaden beräknades till 30 miljarder om året.

Men det fanns också intäkter. Byggandet gav momsintäkter, Byggandet ledde till nya fastighetsskatter och de anställda i byggsektorn betalade inkomstskatt. Det fanns de som hävdade att byggsektorn före den stora förändringen gick med vinst för staten.

Hur gick det då med statens utgifter?

Till idag har statens utgifter för bostadssektorn ökat mycket snabbt. Och intäkterna har minskat.

Idag kostar ränteavdragen cirka 55 miljarder om året. Rotbidragen kostar runt 13 miljarder (men 18 miljarder 2025). Till det kommer bostadsbidrag och bostadstillägg på drygt 20 miljarder. Men statens inkomster från fastighetsskatten och förmögenhetsskatten har upphört, liksom den schablonbeskattning som fanns för bostadsrätt. Dock finns nu en mindre kommunal fastighetsskatt.

Statens utgifter ligger således i storleksordningen 95 miljarder och inkomsterna från fastighetsskatten och schablonskatt har försvunnit.

De 30 miljarder som bostadssektorn hävdades kosta i början på 90-talet skulle med dagens penningvärde ha ökat till cirka 45 miljarder.

Dagens bostadssektor kostar såldes staten väsentligt mer än vad bostadssektorn kostade i början på 1990-talet.

Effekter av den stora förändringen av bostadspolitiken.

Bostadsbyggandet har minskat. Hyrorna har ökat påtagligt mer än konsu-mentprisindex och mycket mer för nyproduktionen. Bostadsrättspriserna regionen har ökat fem gånger och villapriserna 3,5 gånger i regionen. De samlade bostadslånen har femdubblats.

Gårdagens bostadsstöd gick främst till att hålla byggkostnader, priser och hyror nere till förmån för hushåll med medel- och lite lägre inkomster. Dagens stöd går mest till dem med högre inkomster.

Idag bor 70 procent av svenskarna i kommuner med bostadsbrist.

Många är inneboende, andrahandsboende, hemmaboende och står i bostadsköer.

Ragnar von Malmborg

 

 Sedan 2020 har vräkningarna ökat med nästan 60 procent. Den vanligaste orsaken till en vräkning är att hyran inte betalas.

2025 genomförde Kronofogden totalt 3 330 vräkningar. Det är drygt nio procent fler än under 2024.

– Efter flera tuffa år med ökade levnadskostnader och små ekonomiska marginaler har fler hushåll fått det svårare att klara sina fasta utgifter. Vi vet att många prioriterar hyran in i det sista när ekonomin är pressad, men trots det får man det inte att gå ihop, säger Davor Vuleta, privatekonomisk talesperson på Kronofogden.

Under 2025 fanns barn med i 447 vräkningsärenden. Sammantaget berördes 824 barn, varav 433 barn var skrivna på adressen där vräkningen genomfördes. 391 barn var inte skrivna på adressen, men hade en förälder som vräktes.

– Att så många barn är direkt kopplade till den adress där vräkningen sker visar hur allvarligt det här är. En vräkning kan få stora konsekvenser för barnens vardag, trygghet och skolgång, säger Reza Baars, chef för Kronofogdens förebyggande verksamhet.

Under 2025 kom det in 7 907 ansökningar om att få Kronofogdens hjälp att genomföra en vräkning. Av dessa återkallades 58 procent.

Tabell: Kommuner med flest vräkningar under 2025

   Kommun        2023             2024          2025

Stockholm       237               224            254

Göteborg        210               229            241

Malmö             155               119            143

Eskilstuna       87                 87              108

Hämtat ur pressmeddelande från Kronofogden

Redaktionen

60,4 procent äger sin bostad (inklusive  bostadsrätt), 29, 3 procent hyr i första  hand, 3,4 procent hyr i andra hand  och 6,9 procent är inneboende.

Det betyder att cirka 70 000 hyr i andra hand  och cirka 135 000 bor inneboende. Cirka  50 000 av de unga bor hos föräldrarna  trots att de vill bo i eget.

44,9 procent anser att boendekostnaderna inte är godtagbara.

44,8 procent är oroliga för boendekostnaderna.

18,1 procent anser sig vara  trångbodda. (Eftersom  ensamboende aldrig anses  trångbodda innebär detta att cirka 40 procent av hushållen  med minst två personer anser sig vara trångbodda).

Hela 90 procent av de boende trivs med sitt boende i mycket hög  grad eller i ganska hög grad. Uppfattningen är stabil mellan 2021 och 2025

21 procent tror att det kommer att vara mycket eller lite bättre i regionen om 10-15 år. Hela 39 procent tror att det kommer  att vara mycket eller lite sämre i regionen om 10-15 år.  Här har pessimismen ökat påtagligt sedan 2021.

20,5 procent vill flytta från området och 66,2 procent vill inte flytta från området.

37 procent anser att uppväxtmiljöerna för barn och ungdomar kommer att försämras.

20,9 procent anser att uppväxtmiljöerna kommer att förbättras.

                            Ragnar von Malmborg

Dessa uppgifter kommer från Länsstyrelsens

medborgarundersökning från 2025:

https://www.lansstyrelsen.se/stockholm/om-oss/om-lansstyrelsen-stockholm/nyheter/nyheter—stockholm/2025-12-16-medborgarundersokningen-2025-fortsatt-pressad-privatekonomi—men-otryggheten-oforandrad.html

 

 

Hyrespressen har tidigare skrivit om bostadsområdet Sabbatsberg 22, Silverskopan 3 m.fl. där det tidigare stod en gasklocka. Stadsbyggnadsnämndens beslut till detaljplan med rivning och nybyggnad av en mycket större volym överklagades till Mark och miljödomstolen som upphävde beslutet till detaljplanen. Ett starkt argument till att inte riva dessa ganska nybyggda hus var miljöskäl. Hyrespressen tackar  den Lokala hyresgästföreningen Sabbatsberg 22 som har kämpat i 12 år för att bevara husen och träden och grönskan runt dem.

Nu laddar dom om i januari 2026!

Vi får se vad som händer, men det känns bara mer och mer otidsenligt att riva fungerande hus och uppvuxen grönska.

Aldrig får vi ge upp hyresgästernas kamp fortsätter…och
Hyrespressen kommer att rapportera.

Beatrice Eriksson

Cirka 240 nya bostäder planeras på kv. Tegelbruket 4 i S:t Eriksområdet på Kungsholmen. Att det i huvudsak blir bostadsrätter kan låta som en framgångssaga: nya kvarter, liv i bottenvåningarna och en attraktiv stadsmiljö. Men frågan vi måste våga ställa är enkel: för vem byggs det?

Stockholm har ett tydligt underskott av hyresrätter. Bostadskön är lång, ombildningar har minskat beståndet och unga, nyinflyttade och många barnfamiljer har i praktiken stängts ute från innerstaden. När mark i ett så centralt läge används till bostadsrätter, skapas ett boende som i första hand kräver kontantinsats, hög belåning och en privatekonomi som långt ifrån alla har. Resultatet blir att bostaden riskerar att bli ett sparobjekt snarare än ett hem – och att staden tappar social blandning.

Hyresrätten fyller en annan funktion. Den är rörlig, den gör att människor kan ta jobb, studera och etablera sig utan att först ha kapital. Den ger utrymme för nyckelgrupper – vårdpersonal, serviceyrken, studenter och småföretagare – att bo nära arbetsplatser, kollektivtrafik och samhällsservice. När nya centrala områden nästan uteslutande byggs som bostadsrätter förstärks en redan tydlig uppdelning: den som har kapital får tillgång, resten hänvisas längre bort.

Det handlar inte om att stoppa bostadsbyggande. Tvärtom. Men vi behöver styra mot en bostadsmarknad som fungerar för fler. På Tegelbruket 4 borde utgångspunkten ha varit en tydlig andel hyresrätter – gärna i blandade upplåtelseformer, med rimliga hyror och långsiktig förvaltning. Kommunen och regionen har verktyg: markanvisningskrav, sociala villkor och möjlighet att ge allmännyttan bättre förutsättningar att bygga och förvalta även i attraktiva lägen.

Om vi menar allvar med en sammanhållen stad måste vi också våga prioritera hem före spekulation. Tegelbruket 4 är en möjlighet att bygga ett kvarter där människor med olika inkomster kan bo sida vid sida. Den möjligheten borde inte släppas.

Brandon Österberg

 Ledamot Hyresgästförningen Kungsholmen

I alla stadsdelar i innerstan får fastighetsägare godkänt för detaljplaner som förstör bäde miljö och grönska. Protester från hyresgäster, närboende och skönhetsrådet nyttjar inte mycket till. Om protesterna ger effekt eller ett överklagande lyckas,
dyker förslagen ofta upp igen efter ett tag.

På Södermalm pågår fram till 9 februari samråd om förslag till detaljplan för kv. Bonden 4, Skånegatan 63–66. Hyresgästerna protesterar.

Einar Mattson vill höja gården för att skapa kontorslokaler och ovanpå den nya byggnaden ska det byggas tre stycken trevånings radhus.

Så här skriver en av de protesterande hyresgästerna:

”Idag grönskar gården. Det skapar en bra bostadsmiljö i kvarteret. Gården har uppenbarligen varit hyresvärdens stolthet. Det har lagts ner stor möda på att skapa odlingsbäddar, lekytor och träffpunkter.

Gården är inte bara viktig för 50-talet lägenheter på Skånegatan 65, utan för alla som bor i den här delen av kvarteret, hyresgäster och bostadsrätter.

Om byggnadsfrågor handlar om politik borde den här frågan ställas: Finns det ett trängande behov av nya kontorslokaler på Skånegatan?

Är ett nytt kontor och tre nya radhuslägenheter viktigare än bostadsmiljön för de många hundra människor som bor i kvarteret?

Lägenheterna på plan två, tre och fyra på Skånegatan 65 har idag fri sikt mot en öppen gård. Enligt planen ska de boende i framtiden stirra rakt in till grannarna, 7,5 meter bort. Det är så nära att man kan läsa varandras tidningar.

Lägenheterna på plan två kommer i praktiken att förvandlas till en sorts källarlägenheter, eftersom takterrassen utanför fönstret ligger helt i nivå med lägenheten.

Takterrassen är en del av den nya allmänna gården, sägs det. Eftersom det står tre radhus där kan man misstänka att det kommer att bli en hel del grannkonflikter. De tre familjerna i radhusen lär tro att terrassen är deras, rimligen. Så här skapar man krig med arkitektur.

Radhusen är dessutom exempel på helt okunnig arkitektur. Ett bostadshus i tre våningar där en stor del är trappor och trapphallar är ett slöseri på utrymme. Här finns inga tankar om tillgänglighet. Inget sovrum på bottenvåningen. Alltså inget boende för den som råkar bryta benet, eller blir gammal och lytt. Om en sån planlösning kan godkännas finns inga bygg-lagar längre.

Vad är det vi har? En fin boendemiljö som byggdes så här med avsikt av goda arkitekter och som sedan vårdats i 50 år. Vad får vi? En illa planerad modern slum, med en trång innergård som påminner om Gamla stans mörka gränder. Värden förstör miljön för sina nuvarande hyresgäster och alla sina grannar – för att få tre nya hyresgäster och ett inte särskilt attraktivt kontor.

Kan byggnadsnämnden godkänna det?

En detalj till: gården är idag fylld av cyklar. I planen finns ingen plats för cyklar på gården. ”21 cykelplatser i garaget tillkommer”. Är det ett skämt?”

 

Förvaltningsrådet finns för att lyfta fram vilka fastigheter som ska prioriteras i hyresförhandlingarna Genom förhandlaren för Södermalm har vi möjlighet att få veta vad som händer i förhandlingarna.

Vi skulle bli glada och tacksamma om ni som husombud kontaktar oss och berättar hur underhållet av er fastighet fungerar och om den behöver bevakning eller står inför en upprustning-

Är du intresserad av att vara med i förvaltningsrådet? Ledamöterna väljs på årsmötet. Skicka ett mejl till kontakt@sodermalmsforeningen.se så får du veta mer.

Agneta Liljesköld ordf. Förvaltningsrådet

Vill du komma i kontakt med Norrmalms förvaltningsråd mejla hgf.norrmalm@gmail.com

 

 

 

 

 

 

Hyresgästföreningen i region Stockholm har för första gången på många decennier krävt hyressänkning i årets hyresförhandling med de privata Fastighetsägarna.  Privata förhandlingsdelegationen kräver sänkningar på mellan 2,41 och 4,45 procent.  Fastighetsägarna som har krävt höjning på 6,1 procent kallar hyresgästföreningens krav för brott mot Trepartsavtalet, men hyresgästföreningen har ett solitt underlag för sina krav.

Kostnaderna för hyresvärdarna har inte alls motsvarat de kostnadsökningar som har använts som underlag vid tidigare förhandlingar.  De har under de tre senaste åren varit lägre än 10 procent. De stora hyreshöjningarna på uppåt 16 procent har varit oskäligt höga.

Fastighetsägarna har i årets förhandling begärt skiljeman så fort de lagligen kunde. Någon förhandling har det inte varit fråga om. Hyresgästföreningen begärde då också en skiljeman. När detta skrivs vet vi inte hur hyresnämnden tänker behandla ärendena.

Vi vet inte heller vilka krav respektive part har i förhandlingarna mellan hyresgästföreningen och övriga privata fastighetsägare och allmännyttiga Svenska bostäder, Micasa och Stadsholmen. Kan vi hoppas på hyresänkningskrav? Familjebostäder och Stockholmshem har två-årsavtal på 3,5 procent och det finns all anledning att kräva sänkt hyra nästa år.

Nu gäller det att backa upp kraven med aktioner av olika slag. Under medlemsveckan i oktober lyftes kravet på hyressänkning genom olika aktioner och flygbladsutdelning organiserade av föreningarna.  En namninsamling pågår på Skiftet (mittskifte.org. Alla ska ha råd att betala hyran!)  Skriv under! Sprid och dela!   QR kod finns på affischen och på sista sidan.

Redaktionen

När Ursula von der Leyen höll sitt inledningstal i september 2025 om ”Tillståndet i Unionen” manade hon till krismedvetande av många skäl. Europa måste stå emot stormakternas och deras underhuggares ambitioner att bygga en ny världsordning och det är nödvändigt att ta kontroll över teknik och energi, som behövs för Europas ekonomi och försvar. Hon betonade också att Europa måste bestämma vilket slags samhälle och demokrati vi vill leva i och uppmanade till enighet mot Rysslands krig, för pengar till Ukraina och sanktioner mot Israel.

Men en stor del av talet tog upp vad som krävs för att göra Europa bättre för invånarna. Det går inte att vika ifrån miljömålen som ska vara uppfyllda 2040 och omställningen måste både stödja människorna och industrin. Det kräver stora investeringar, t.ex. genom den sociala klimatfonden (Social Climate Fund.). Det är bråttom med en ambitiös antifattigdomsstrategi (European Anti-Poverty Strategy). Det ska antas en plan för att utplåna fattigdomen till 2050 och skapa en stark garanti mot barnfattigdom.

Det ska läggas fram flera paket som kan ge rimliga levnadskostnader, t.ex. när det gäller energipriser och inte minst bostadskostnader.

När det gäller bostäder är Ursula von der Leyen mycket tydlig:

”Ett hem är inte bara fyra väggar och ett tak. Det är trygghet, värme, en plats för familj och vänner. Det är tillhörighet. Men för många europeer idag, är bostaden ångestladdad. Den kan innebära skulder eller osäkerhet. Siffrorna visar den olidliga sanningen. Huspriser har stigit med mer än 20 % sedan 2015. Bygglov har gått ner med 20 % på fem år. Det här är mer än en bostadskris. Det är en social kris. Den förstör Europas sociala väv. Den försvagar vår sammanhållning. Och den hotar vår konkurrenskraft. Sjuksköterskor, lärare och brandmän har inte råd att bo. Studenter hoppar av när de inte kan betala hyran. Barnafödande skjuts upp. Därför ska vi i år – efter parlamentets synpunkter – presentera Europas första plan för boenden med rimliga kostnader (European Affordable Housing Plan). Det ska göra bostäder billigare, mer hållbara och med bättre kvalitet. Det är ett europeiskt projekt grundat på lokala realiteter. Det behövs ett radikalt grepp för att tackla frågorna. Vi behöver ändra våra statsstödsregler för att möjliggöra bostadsstöd. Det måste bli lättare att bygga nya hus och studentbostäder. Det kommer lagförslag om korttidsuthyrning för att lösa kvarstående problem.

Det krävs att hela samhället, lagstiftare och intressenter kommer samman. I den andan ska vi sammankalla det första EU. bostadstoppmötet. (EU Housing Summit) för att säkerställa att frågan ligger på toppen av vår agenda. Bostaden handlar om värdighet. Om rättvisa. Och om Europas framtid”.

”För åtta år sedan antogs den europeiska pelaren om sociala rättigheter (the European Pillar of Social Rights) som gjorde bostaden till en social rättighet i Europa. Nu är det tid att göra detta löfte till verklighet.”

Kommer våra politiker att bry sig om vad Ursula von der Leyen säger? Eller vad som sägs när hennes initiativ följs upp med en stor bostadskonferens i Köpenhamn 29 september under ledning av EU:s bostadskommissionär Dan Jörgensen? En konferens där varken bostadsministern eller andra ansvariga svenska politiker var anmälda att delta!

Eva Fee